Underbart! Jag är ju inte den som är den och inte kan byta tanke...
Vi sprang 30sek rush uppför och sen ner tillbaka till start gånger 6gånger... Kan väll inte vara så jobbigt!! Eller?
Hela debatten som pågår kring ortorexi och artiklar i media om att hälsa börjar bli ohälsosamt, är rent av farlig och skev. Jag tänkte möta debatten med min bild av hälsa i detta inlägg.
Vi är mitt inne i en hälsoboom, där fler och fler börjar träna. Det här är en positiv trend och det är både bra och roligt att det är så många som kommer igång med att motionera.
Men som befolkning blir vi bara mer och mer stillasittande, mer överviktiga och med en sämre hälsa som följd. Som befolkning sitter vi ner stora delar av tiden på våra jobb, när vi kommer hem fortsätter vi med att vara inaktiva och äter skräpmat. All denna stress i dagens samhälle, är ju som gjord för att bryta ner oss människor, då vi mer eller mindre är konstant stressade hela dagar.
Sammhälllet har skapat bilden av den idealiska mannen och kvinna. En overklig bild som inte ens personen på bilden kan nå. Vi matas hela tiden från media om att äta si eller äta så, gå ner i vikt på 4 veckor med den här metoden, få magrutor med den där metoden, bli fit till beachsäsongen med den här metoden. Överallt är det företag som rider på vågen och erbjuder bars, gels, pulver, energidrycker, soppor och annat som man måste äta för att orka träna eller gå ner i vikt och vi går på allting. För dom flesta vill ha en quickfix och ta ett piller.
Debatten om att jakten på hälsa börjar bli ohälsosam, mynnar ut i att ett fåtal personer drabbas av ortorexi och att sönderstressade småbarnsföräldrar måste hinna med att klämma in ett pass på gymmet under lunchen eller sent på kvällen. Under dagen ska du inte äta så mycket, du ska räkna kalorier, äta soppor och leva på bars. Klart att folk bryter ihop och bryter ner sig själva då. På det viset som vårat samhälle är uppbyggt med kroppsideal och svältkurer, så är det inte lätt att värja sig.
MEN, och jag skulle vilja säga att det är ett STORT MEN! Är det verkligen HÄLSA dessa personer håller på med? Är debatten fortfarande gällande kring ett hälsosamt leverne? Målet verkar inte längre vara att må bra, målet verkar vara något helt annat. Det är ingen som pratar om hälsa som det viktigaste. Det enda som diskuteras i tidningar och i media är VIKT,vikt,viktl!!!
Debatten borde inte längre handla om att hälsa börjar bli ohälsosamt, eftersom det inte är det som diskuteras!
Här har det enligt mig blivit helt galet. Det är för lite fokus på våran hälsa (inte mycket alls) och för mycket fokus på vikt och viktnedgång. Det är mer fokus på hur vår omgivning ser på oss än hur vi själva ser på oss. Vi tror att vi måsta passa in i någon sorts omöjlig mall för att vi ska duga, fast det viktigaste är ju att trivas i oss själva.
Dom som menar att hälsa kan leda till ohälsa tar ofta debatten till ortorexi som den yttersta gränsen. Den person som vill vara den ultimata hälsosamma människan håller inte heller längre på med hälsa. Ingenting som drar saker till sin spets är hälsosamt. Tex så överlever vi inte utan vatten, men dricker du för mycket på en gång (ca6-8) liter så dör du troligtvis. Förstår du vad jag menar?
Många personer går till gymmet fast dom tycker att det är skittråkigt, det värsta dom vet. Men dom anser att dom måste. Det är inget hälsosamt med att göra det du inte gillar. Det finns 1000tals andra sätt att få motion på, hitta det som passar dig.
Sammanfattning: Jag håller med om att dagens samhälle, i form av ideal från media gör att många är dömda att hamna i en hälsostress, där folk stressar genom vardagen för att hinna träna. Istället för att fokuset ligger på en bättre hälsa, så vill dom flesta bara gå ner i vikt, vikt, vikt.
Missförstå mig inte. Många idag behöver verkligen gå ner i vikt och det blir fler och fler, i lägre och lägre åldrar. Dessa personer skulle få en bättre hälsa genom viktnedgång. Dom personer som fastnar i "hälsostressen" är oftast personer som inte behöver gå ner i vikt, utan som tror sig behöva gå ner i vikt eller ser viktnedgång som det ända målet för ett lyckligare liv.
Att vi som individer motionerar och tränar mer är fantastiskt. Men vi som befolkning är alldeles för stillasittande. Så debatten om att hälsa skulle kunna vara farligt är igentligen helt befängt. Fast det är så många som är med i hälsoboomen, så blir vi som befolkning bara sjukare. Fler behöver komma igång att röra på sig och äta bättre. Fler behöver aktivt förbättra sin hälsa. En bra hälsa kan aldrig vara något dåligt.
Här är en tanke. Strunta i vikten! Fokusera istället på din hälsa. Får du bättre hälsa så kommer vikten av sig själv, men det blir ett sundare sätt att se på sig själv. Får du en bättre hälsa och mår bättre, så kanske vissa av dom kg som du ville bli av med inte längre känns som ett problem. Hitta en motionsform som passar dig och som du gillar då är det inte en pina att träna och man känner ingen stress över att man borde träna, utan man vill träna. Börja ät mindre skräpmat. Minska ner på allt tillsatt socker, då är du en bra bit på väg. Sluta tänk på vad andra tycker och tänker om dig, känn efter hur din egen kropp mår.
Målet är ju att må bra! Både i kropp och själ!
/Henrik
ÅEC 2014 – Race rapport
Det finns en lång och en kort version av mina dagar i Åre och tävlingen Åre Extreme Challange.
Den korta: Vi hade helt underbara dagar och Åre visade sig från sin bästa sida och jag tror jag blev lite kär. Tävlingen som jag har tränat inför ett längre tag nu var skit rolig. Den hade det mest. Paddling i fors och svår sjö. Löpningen gick över skutan och var helt fantastisk. Cyklingen var på fina stigar, blöta myrar och långa backar. Det var en grym upplevelse och redan när jag gick i mål så vela jag göra det igen. Min prestation är jag jätte nöjd med. Jag hade satt ett högt mål att klara av det på runt 7 timmar. Men efter att jag hade insett bristerna i min paddling så kändes 8 timmar som ett mer rimligt mål. Mitt resultat blev en 73 placering i Herrar solo på tiden 7.14.30. Är så jävla nöjd med den tiden.
Paddlingen tog 2,48,17 - Löpningen tog 2,08,57 - Cyklingen tog 2,17,16.
Den lååånga versionen finns att läsa här nedan =)
I fredags, dagen före tävlingsdag var det en ganska lugn dag. Sen genrepet inför ÅEC som jag och Linda(Vinnare av Duo Dam tillsammans med Sara!!!) gjorde på 4,5 timme för några veckor sen så har jag varit riktigt seg i kroppen och inte haft ”spets”. Den dagen hade jag däremot hur mycket ork som helst. Hade man toppat för tidigt?
Under fredagen var jag ner till sjön en sväng och testade hyrkajaken och ställde in pedaler och sätet. Det blev ca 60 minuters lugn paddling, mest meckande, ut o testa, in till land. mecka och ut igen.
Jag åkte ju upp till Åre redan i tisdags för att jag skulle ha några dagar på mig att träna i forsen. Det blev 1 gång! Jag gick omkull ganska tidigt och flöt igenom hela forsen. Det resulterade i en trasig kajak. Istället för att paddla min Nelo Viper, som jag har lyckats få bra fart i, så blev det till att hyra en pråm, en Prijon kodiak. Balans var inte längre ett problem utan jag kunde lägga all kraft på att paddla, vilket under tävlingsdagen kanske inte var så dumt endå skulle det visa sig.
Efter paddlandet blev det en god pytt i panna på mycket rotfrukter till lunch. Jag kände mig inte så taggad inför tävlingen. Mycket nerver och all träning med den relativt snabba kajaken jag hade som nu var trasig, hängde över mig. Jag skulle ju tappa sjukt mycket tid med den här hyr kajaken. När det inte blir som man har planerat sätter det griller i huvudet. Min måltid på 7 timmar kändes inte längre möjlig.
Botemedlet mot otaggning var en powernap, för att sedan lyssna på mycket bra musik och som många andra gånger när jag kännt mig otaggad, kolla på IRONMAN motivations videos på youtube (det löser allt). Så efter 1 timme var jag som ny och sjukt taggad inför lördagen! Sedan var det tävlingsmöte för alla deltagare. Det gjorde att jag blev ännu mer taggad. För nu var det på riktigt. Till middag (min kolhydrat uppladdning a la lchf) blev det fläskfile och rostade rotfrukter. Nu var jag verkligen redo för lördagen.
Tävlingsdagen:
Efter ganska orolig sömn natten inför tävlingen så gick jag upp 05.00, 3,5 timme före start. Jag gjorde en kaloririk smoothie till frukost. Just för att magen skulle få det enkelt med arbetet av att smälta maten. Sedan gjorde jag i ordning mina vätskeblåsor med energi. 1 till flytvästen(2lit), 1 till ryggsäcken (2lit) och 1 flaska till cykeln (ca 0,75l). Eftersom jag inte kör med sportdryck. Så blandar jag honung eller som idag sirap (mindre fruktos/glukos ratio) med vatten och salt. Jag gjorde också en pre-race dryck av samma blandning (lite mer utspädd). Jag hade också några egna bars jag har gjort, som jag åt före och under racet och en flaska med vanligt vatten till växlingarna.
07.40 åkte vi mot starten vid Tännforsen. Många skulle lägga i sina kajaker samtidigt på väldigt liten yta så det blev lite köbildning. När jag väl kom i kajaken och paddlade ut till starten nedanför Tännforsen hade jag 3 minuter på mig tills dess att startskottet gick. Jag tog en sipp ur vätskeblåsan och det var som att suga ur ett smalt, smalt sugrör!!!! Va fan ska det krångla innan jag ens har kommit igång, hur fan ska jag nu få i mig energi under ca 3timmars paddling, helvete. TJUUUUUUUT!!!! Där gick starten.
Paddlingen: Efter starten vid Tännforsen så rundas en udde och det är ca 3 km sjö paddling innan man kommer fram till första forsen. Vid udden fick vi näst intill rak motvind. Motvind.. direkt från start, det här kommer bli en tung paddling!! Väl framme vid forsen var det bara att paddla på och det var skit roligt att paddla fors. En del gick om kull, många med snabbare men rankare kajaker. Så jag fick parera mellan några stycken. Forsen klarades utan problem, sen blev det platt vatten igen och då var det bara att försöka komma in i ett flow. Vi hade rak motvind precis hela banan där det var lite öppnare, så det var tung rott.
Vid första lyftet fick jag upp alla 28kg pråm + lite vatten på axeln och började gå. Stigen man går på är ganska smal så även om jag hade velat springa så hade det inte funkat eftersom alla andra också gick. Väl framme vid vattnet igen tappade jag nån placering pga av kapellet som var lite bökigt att få på plats. Jag paddlade in en del av det jag hade tappat. Efter andra lyftet tänkte jag att jag skulle strunta i kapellet eftersom det bara var paddling på sjön fram till Årestrand kvar, men jag krånglade på det endå och vilken tur!
Efter det andra lyftet (första tidskontrollen) hade jag placering 108 i herrar solo, jag passerade på tiden 1,14,49.
När vi kom ut på Åre sjön var det som att paddla in i en vägg. Det var grymma vågor som gick på sjön. Om jag trodde att vi andra hade haft motvind tidigare så var det ingenting mot den vind som var på sjön. Det kändes som att jag stod still och det låg folk och tomma kajaker och guppade lite överallt. Jag hörde senare att det var väldigt många som fick bryta pga att dom hade ramlat i sjön och inte kommit upp igen. Jag paddlade även här om några som satt i snabba surfskis, dom hade fullt sjå att balansera och hålla sig kvar i kajaken medan jag bara behövde fokusera på varje paddeltag. Med facit på hand så var det tur att jag satt i en hyrd pråm. För jag hade aldrig klarat av att paddlat dom vågorna med min kajak och troligtvis fått brutit som många andra.
Vid Åre strand var det en tjej som gick iland samtidigt som ropade åt mig om vi skulle hjälpas åt att bära kajakerna, vilket var mycket enklare än att bubba på den själv. Vi stannade några ggr pga av att hon behövde skaka ur armarna och ta omtag. När vi väl hade lagt kajakerna på plats, så var det bara att börja springa några hundra meter innan vi var framme vid växlings fållan. In mot växlingen fick jag av mig hjälm handskar och flytvästen i farten. Väl framme hade mitt crew lagt upp mina kläder som vi hade tränat (inte riktigt men klart godkänt ;)). Jag fick en halv bar av farsan medan jag kastade av mig den blöta tröjan och skulle få på mig en ny torr. Något som jag inte hade tränat på var att få på mig tröjan med blöta händer. Den fastnade på händerna och det tog minst 1-1.5 minut innan jag fick på mig tröj-jäveln. När den väl var på, flöt resten av växlingen på ganska bra. Cykeltröja på, blöta tights av, strumpor på, cykelbyxa på, torra tights på, skor på, en till halv bar, ryggsäcken på. Tog stavarna och sen full fart iväg. Satt på mig handskarna i farten. Det var skönt med torra kläder inför resten av resan. Hela växlingen tog ca 5 minuter. Inte 1.20 som jag hade tränat. Men då var det ju lite löpning i växling området också som jag inte hade räknat med och tröjan som krånglade pga blöta händer tog lååång tid.
Löpningen: börjar uppför nästan omedelbart efter växlingen. Jag hade två killar en bit framför mig som jag tänkte jag skulle få kontakt med, så jag sprang på där det var flackare men började direkt att gå när det lutade på lite, för att sedan åter springa på när det flackade ut. Uppe vid Tott hotell var jag ikapp. Sen började den långa backen uppför. Jag tappade dom båda igen men tänkta att jag skulle hålla min små, snabba och lätta steg för att spara benen istället för att ta större steg som tar mer mark men också mer energi (det visade sig vara ett vinnande koncept). Det kom upp en kille bakifrån som hade långa kliv. Där det var brant gick han om mig och det var frestande att ta ut stegen men jag höll mig till min plan. När det flackade ut sprang jag ikapp han igen. Men tillslut så vann hans långa steg uppför och han drog ifrån. Jag kom ifatt dom andra killarna igen. Medan det var brant så hade dom lite mer driv i sina längre steg men så fort det flackade ut så sprang jag ikapp dom metrarna jag tappade och till slut sprang jag förbi och sedan bara ökade jag avståndet. Jag kände mig riktigt stark och bra i kroppen. Plockade en hel del personer, både duo och solo folk, och vilken utsikt från skutan!
Uppe på toppen hade jag jagat ifatt ytterligare två grabbar, men jag stannade vid vätskekontrollen och frågade efter vatten. Hon hade inte hällt upp nått utan det var bara sportdryck på bordet. Så tjejen skyndade sig att fixa en mugg vatten till mig medan jag tog en bit banan och passade på att spänna åt mina skor. Jag tog vattnet, stoppade stavarna på ryggen så jag fick händerna fria och sen bar jag mig av neråt. Det hela tog ca 1 minut.
Jag växlade på toppen av skuten på tiden 4,03,09 (1,14,52) och placering 96. Jag hade plockat 4 placeringar på vägen upp men blivit omsprungen av 2 st.
Strax efter toppen lärade jag stanna och kissa. Hade varit nödig länge men med stötarna från utförs löpningen gick det inte att hålla emot längre. Efter det bara flög jag fram. Det var en skit rolig utförs löpning. Klart det bästa med hela tävlingen! Att få springa utför. Helt magisk miljö och ganska teknisk på ställen. Vissa gånger var det så brant och stenigt att det fick mig att tänka på Sam och Frodo när dom besteg trapporna vid Minas Morgul =). Jag hade grymt flyt i utförslöpningen. Det tackar jag träningen i kungsberget för. Tre gånger under utförslöpningen kom det över mig att det var så jävla fint och att det var så jävla roligt att springa så jag blev alldeles emotionell. Det här är fan livet!!
Jag sprang om väldigt många på väg utför. Dom som hade passerat mig uppför och vid min kiss paus tog jag i ett huj på väg utför. Jag kom in i det man kallar ”the zone”, det kändes som jag flög fram. Väl nere vid grusvägen, sista biten in till växlingen i huså kände jag dock att benen började bli lite mör, så jag saktade ner lite för att spara benen, men jag tog fortfarande in på folk framför. Jag försökte tänka på tekniken och springa energisnålt.
Jag växlade ut på tiden 4,57,14(54,05) och placering 78! Jag hade plockat 18!! personer ur min klass från skutans topp. Hela löpningen tog 2,08,57. Totalt plockade jag 22 placeringar under löpningen i min klass och blev omsprungen av endast 1. Jag är jävligt nöjd med löpningen och får nog klassa det som min bästa prestation för dagen.
Cyklingen: När jag hoppade på cykeln så var det rejält trötta ben direkt ut från växlingen. Det tog några minuter innan benen kom ikapp. Jag cyklade med hög kadens för att få igång cykelbenen. Cyklingen tyckte jag var den svåraste delen av tävlingen. Dels för att jag hade tävlat i 5 timmar innan den började. Dels för att jag hade sprungit över ett berg med rejält trötta ben att cykla på. Sen var banan riktigt tuff. Det var mycket myr där jag drog cykel. Det var ingen ide att cykla och jag testade att små springa några gånger men jag hade det inte i mig. Ingen annan runt om mig hade det heller i sig utan alla gick med cykeln i den grupp jag var i. Resten av cyklingen innehöll mycket fina singeltracks, lite mer tekniska partier och några tunga backar. Likt löpningen var det fantastisk miljö att cykla i. I alla uppförs backar så cyklade jag på låg växel med hög kadens. Det gick sakta uppför men jag försökte spara benen för att ta igen det på flacken då jag verkligen kunde trycka på med den energi som fanns kvar i dom. Men uppför.. ojojoj vad tungt det var. I backen upp mot Björnen, den som aldrig vela ta slut var det bara att trampa med en lätt växel och borra ner huvudet. Hade jag gått på hårdare med högre växel kanske jag hade kommit upp snabbare men då hade jag garanterat bränt benen. Så jag tycker min plan fungerade ganska bra och jag höll mig till den. Jag cyklade förbi en hel del folk som låg på högre växlar och som verkligen slet.
Efter den långa backen upp mot Björnen så kom en ganska lång utförslöpa så man fick vila sig lite. Sista biten, när vi kom in i Åre var det bara att trycka på det sista som fanns i kroppen. Det var den sträckan jag hade cyklat tidigare i veckan så jag visste hur den såg ut. Jag hade bra fart på dom flackare partierna och trampade lättare upp för sista asfalts backen, här började jag få lite kramp känningar i höger baksida lår, vilket gjorde att jag inte kunde ta i fullt i den backen. Då kom en kille (som jag hade legat och bytt placering med några gånger under loppet) förbi mig igen. Han körde på en tyngre växel och det gick fortare för han uppför men när det väl flackade ut och sista biten förbi Tott Hotell så kom jag lätt ikapp och cyklade förbi. Sista tunga backen upp mot downhillbanan då var det bara att ge allt. Jag borrade ner huvudet, lättaste växlen och pinnade på, fast det kändes som jag stod still. Jag fick hoppa av nästan mitt i backen och gå några meter i det brantaste partiet innan jag hoppade på och tog sista biten upp. Ner i downhillbanan och den gick riktigt bra. Snabbare än när jag testade den tidigare i veckan.
Målgången:
Efter downhillbanan kom jag ut på vägen som leder till Åre Torg och målet. Då tog jag ut absolut allt som fanns kvar i benen. Jag kröp ihop så gott jag kunde på cykeln och trampade allt jag hade. Fick syn på en tävlande ganska långt fram och honom skulle jag bara om, han var min hare. Vid sista backen upp mot mål kom jag ikapp och påhejade av publiken slet vi båda som två djur. Han, påhejad av publiken när jag närmade mig och jag påhejad av publiken för att ta mig om. Jag borrade ner huvudet, kollade bara upp för att se så jag var på rätt spår och trampade allt för vad benen höll och jag vann (över han iaf :)
Målgången var helt underbar! Vilken jävla känsla det är att passera en mållinje som jag har längtat efter så länge. Fast det inte är någon som står att väntar på en med skumpa och man har ett guld och kämpa om så känner man sig som en vinnare. Min målsjest var att knappt komma av cykel och rulla åt sidan intill ett tält med kramp i baksida lår och ett hjärta som höll på att hoppa ur kroppen! O fan vad glad och nöjd jag var!!! Vilken underbar känsla!
Jag gick i mål på tiden 7,14,30 och fick placering 73 i herrar solo. På sista cykel sträckan tog jag 1 placering och blev om cyklad av 2 st. Tiden för cykeln blev 2,17,16.
Jag är sjuuuuuukt nöjd med min mål tid. Jag gjorde det absolut bästa jag kunde och det som min kropp klarar av idag. Men det finns mycket tid att vinna på de olika grenarna. Vilket också känns bra att veta. Så till nästa år så kommer jag att krossa 7,14,30!!!