Kroppen klarar mer än du tror!

För ca 5 år sen sprang jag 2,5 km i Trebo. Det var jobbigt, jag flåsade och slet som bara den, men jag sprang hela 2,5 km utan att stanna. Nu var jag igång med träningen! 

Så blev det inte, för jag tränade inget mer efter det. När jag fyllde 30 fick jag världens bästa present. En hel dag med syrran! Hon hade anmält oss till Ovansjö Triathlon i Hammarby. Simma 700 meter, cykla 18km och springa 5km. Det här var 6 månader efter att jag hade slitit mig runt 2,5km i Trebo, utan någon mer träning sen dess. Så otränad känns som rätt beskrivning på min form, men jag är ju inte så svår taggad så självklart tyckte jag att det skulle bli roligt.

 

Tävlingen i sig handlade om ren överlevnad. Jag trodde jag skulle drunkna under simningen (då överdriver jag inte ens) jag var sist upp ur vattnet av ALLA! Jag kommer ihåg hur min kära syster tyckte synd om mig och skrek åt mig , andas kom ihåg att andas. Det enda jag tänkte var, hur fan kan hon prata!!! och ändå simma ifrån mig. Jag hade fullt sjå att hålla mig flytande. Under cykling tyckte hon också synd om mig och väntade in mig lite. Men det skulle hon aldrig ha gjort =) För då såg jag min chans och cyklade förbi henne. Det var ju trots allt tävling! Sista 5 km löpning var ett helvete. Det fanns ingen tjusning alls med att springa/jogga/ta sig långsamt framåt elller vad man nu vill kalla det. Det var ren överlevnad. Jag blev näst sist i loppet. Den enda jag var före var syrran och det var enbart för att hon var snäll och väntade in mig =)

 

 

 

Men kroppen är helt fantastisk. Med den kan du göra mer än du tror. I torsdags cyklade jag en kompis (Jaffa) ett långpass. Han la upp en rutt som förslag som skulle bli ca 12-13mil (ca 6timmar). Utan att tvekade hängde jag med. Nu när man har tränat några år, ser man det inte en enda gång som något hinder att cykla den sträckan. Man ser det bara som ett äventyr och hur roligt det kommer att bli. Det är en väldigt skön känsla.

 

 

Cyklingen var både på asfalt med vind i ryggen. Fina stigar, härliga skogar och underbar natur efter Gästrikeleden. Den slutade med ca 1,5 timme rak motvind! Hela passet tog ca 8 timmar! Men under dom åtta timmarna hade jag mer energi än jag hade under mina 2,5 km, 5 år tidigare.

 

 

Det jag vill säga med detta är att kroppen klarar av mycket mer än vi tror och den är byggd för att röra på sig. 

Kommentarer:

1 Agge:

skriven

JÄTTEBRA skrivet o betättat! Helt otroligt hur kroppen fungerar,det är väl av naturen meningen att vi skall röra på oss!Jag har väl aldrig heller trott att JAG skulle cykla till o från jobbet i Sandviken, som jag har pratat om i flera år! NU vid 60 år, å jag fick en ny cykel å lite peppning från er på www.syskontankar.blogg.se så går det som en dans😃 Jag längtar efter det! Helt otroligt, har aldrig kunnat trott att JAG, som vanligtvis varit ganska slö när det gäller att röra på mi)skulle komma att känna så! Helt fantastiskt otroligt härligt!

2 Johnny Ulander:

skriven

Bra Henkan (& Jaffa)! Det är helt rätt att en av dom få saker som i princip är helt omöjlig, är att faktiskt nå den gränsen där kroppen inte orkar mer. Det klarar man väl egentligen bara en gång i livet...

Kör du kolhydratfritt även på och inför dessa äventyr?

Svar: Kör jag kortare sträckor tex upp mot 1,5-2 timmar, så är det oftast kolhydrat (Kh) fritt. Det beror lite på intensiteten på passet. Hårdare pass som tex vandra upp och ner för kungsberg så blandar jag lite honung och salt i vattnet jag har med. Inför detta långpass så gjorde jag en Kh-uppladdning (a la lchf). Jag åt kvällen före precis som jag äter annars men jag la till en stor portion ekologisk råris. För att fylla på glykogen lagren. På morgonen åt jag, en för mig vanlig frukost, med inte så stor andel Kh. Det för att inte förstöra min fettförbränning. Under dom första 2 timmarna drack jag bara vatten. Efter det började jag dricka vatten blandat med sirap. För att få i mig lite Kh men ändå behålla fettförbränningen. Jag hade också med mig egna bars som jag åt ca varje 1,5 timme, gjorda på nötter och sirap.
syskontankar.blogg.se

3 Jimmy Sunnebrandt:

skriven

Galet inspirerande! Allt man vill är att ta sig ut å träna igen. Nu gäller ett år av fokusering på kost och träning. I september så gäller det.. då ska vi få reda på vad kroppen klarar av!

Kommentera här: