Löpning i Jämtlandsfjällen.
Jag har haft funderingar ett tag på att springa i fjällen. På vintrarna har jag spenderat mycket tid i fjällmiljö, mest på en skoter, men under sommarhalvåret har jag aldrig varit i fjällen. Så när Elin ställde frågan om att åka till Storulvån och springa Jämtlandstriangeln så hakade jag lätt på.
Jämtlandstriangeln är en sträcka på 47km som går från Storulvån-->Sylarna(16km)-->Blåhammaren(19km)-->Storulvån(12km). Det är en väldigt vanlig vandringsled, nybörjarled har jag fått höra. På dom olika platserna jag räknat upp här ovan så finns det bemannade fjällstationer. Här går det att hyra rum, säng, äta mat, duscha och fylla på sitt proviantbehov om man nu inte vill tälta. Fjällstationerna gör att det är väldigt lätt att löpturista eftersom man igentligen inte behöver ha med sig så mycket prylar, allt nödvändigt går att hyra på plats.
Min packning vägde 2,5kg, av den vikten var ca 1kg vatten. Det var ett ombyte torra kläder, som jag även kunde springa i om det blev kallt, vindjacka, regnjacka, egna energikakor och lite bra att ha pryler, som tex förstaförband, karta & kompass, hygienartiklar.
Måndagen bjöd på en riktigt bra början. Sju timmars bilresa och inte en tyst minut blev det. Mycket bra diskussioner och samtal om kost och träning :) Två stora intressen för oss båda.
Väl framme i Storulvån visade sig dom jämtländska fjällen från sin bästa sida, 23 grader varmt och strålande sol. Lite blåst (rak motvind!) på ca 8-12 sekund meter, men den var varm, skön och höll myggen borta.
Den första sträckan på 16km gick mot Sylarna. Det är lite Autobahn i upptrampad led då det är en ganska vanlig sträcka att vandra, så det fanns ingen liten fin fjällstig att prata om, men det är grymt vackert i fjällen.
Väl framme i Sylarna så sköljde vi av oss i den iskalla men uppfriskande älven för att sedan sätta oss i en varm bastu. Middagen bestod av lite blandat från butiken. Lite skralt utbud men jag tycker vi fick till en hyfsad middag endå.
Efter middan tog vi oss en kopp te och tittade på det analkande åskovädret som skulle dra in över natten.
Dag 2: startade med en frukostbuffe som vi hade beställt på fjällstationen, innan vi började springa mot Blåhammaren. Resterna från nattens oväder hängde kvar i form av dimma och moln, men vi klarade oss från regn och det var bra temperatur att springa i.
Efter någon timme så började solen titta igenom molntäcket och vi fick en härlig löptur med underbart väder.
Vi hade inte så bråttom att nå slutdestination. Målet med resan var att njuta och det gjorde vi. Det blev mycket av att bara stanna upp och ta in miljön, bergen, tystnaden, lugnet och verkligen njuta av varje löpsteg. När solen väl bröt igenom helt, hann vi med att både fika på egna energikakor, svalka oss, göra fina snöänglar och bara sitta ner för attt njuta. 
2 km innan Storulvån kom vi fram till en vägkorsning. Antingen kunde man fortsätta efter leden eller ta av och springa på en liten stig som försvann in i snårskogen. Jag valde att ta av leden och jävlar vad roligt det var. Dom sista 2 km sprang jag efter en led som inte fanns. Bitvis dök den upp innan den försvann igen. Det var verkligen obanad terräng i och på en myr med avstickare in i skogen där man fick hoppa/klättra över nedfallna träd och jag sjönk ner till låret i nått myrhål. Väl framme vid Storulvåns fjällstation blev det direkt ett dopp för att svalka sig i älven. Tänk att sånt kan göra en så himla lycklig.
Efter dagens 31 km löpning, totalt 47 km på 2 dagar, smakade den 3 rätters middagen som vi hade beställt på fjällstationen väldigt gott och hela resan avslutades med ett glas vin..... eller?
Nej såklart slutade inte resan där, även om det var tänkt att den skulle göra det. Jag nämnde för Elin att vi kanske skulle ta Åreskutan på hemresan och hon var inte sen att nappa på den iden, men vi kom överens om att vänta till morgondagen innan vi tog några beslut för att känna hur våra kroppar mådde. Den som vaknade först skulle väcka den andra och så skulle vi ta ett beslut då.
04.00 vaknade jag av att jag fick en handduk i huvudet. Jag tittar upp och Elin ler och ser oerhört trissad ut.
-Ska vi kliva upp så vi hinner klättra skutan? :)
-Klar vi ska! =)
Vi raffsade ihop den lilla packning vi hade och begav oss av mot Åre.
Det var fantastisk morgon med en riktigt klappsol. Före frukost hade vi hunnit med en 3 timmars vandring upp till skutans topp (1000 höjdmeter) och ner igen. Även om klättringen är jobbig så är det ett oerhört lugn att bara sitta still och titta ut över den utsikten som toppen erbjuder.
Att löpturista är något jag absolut kommer att göra igen!