GÄSTINLÄGG - Var rädd om varandra!
Efter ett tidigare gästinlägg -Varför är det ok att kommentera min vikt?!
Så skrev en mycket fin tjej till mig som reagerade starkt och kände igen sig på det tidigare inlägget. Som gärna vill dela med sig av sin historia.
HÄR ÄR MAJAS EGNA ORD:
Livet händer och vi med den. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det behöver inte vara negativt.
Vänd din svaghet till din styrka!
När livet går fort och alla krav och förväntningar ramlar över dig är det ibland svårt att hålla ihop. Men som vuxen tar vi ett ansvar och gör så gott vi kan. Men hur är det med våra barn och ungdomar? Klarar de alla förväntningar och krav? Vad händer när allt blir för mycket? Vara duktig i skolan , tillgodose vuxnas förväntningar, vara en bra vän / dotter / son mm ?!
Hur blev det för mig?
Förväntningarna var många utifrån, duktig dotter / kompis / barnbarn / elev.
Alla förväntade sig något av denna unga tjej.
Självklart triggade detta bekräftelsebehovet hos mig, men att få ihop allt var svårt och vuxenvärlden var skrämmande!
Jag tränade löpning som blev en ventil för mig. Tyvärr så blev skadorna så pass att träningen fick läggas på is i ung ålder och som ca 15 åring försvann min ventil då livet är jobbigt ändå ...
För ung för att vara vuxen, för gammal att vara barn. I detta läge var jag väldigt sårbar. Där klickade ett kontrollbehov in. Kontrollen över min kropp, ett destruktivt levande.
I detta fall har det inget med min vikt att göra, utan bara kontroll!
Jag blev en matmissbrukare! Då kom nästa ventil! Levde många år med detta destruktiva beteende. I perioder gick jag ner i vikt o människor reagerade på olika vis...
- Gud va äckligt smal du är!
- Nu måste du äta!
- Gud hur du ser ut!
- Vad mager du är! ..... Orden var som knivhugg i min själ!
Var det någon som såg mitt illamående? Var det någon som såg att min själ blödde? Kan man förvänta sig att nån skulle se?
Okunskapen i detta ämne är stort. Fastän det skrivs en hel del i media så är det tyvärr tabubelagt ändå.
Av rädsla tar inte människor upp detta. Vilket blev min räddning? Jo det stora svarta hålet!
För ca 3 år sedan blev jag riktigt sjuk. Tappade kontrollen över den sjuka kontrollen.
Vikten rasade, gick slut på vitaminer o mineraler, fick gå Max 1 km om dagen, hade stora fält på kroppen med känselbortfall.
Läkarna gav mig 1 månad!!!
- Du får hjärtinfarkt, stroke eller ramlar av pinn!!!!!!!!!!!
Där gjorde jag min vändning...
Jag valde livet! Resan tillbaka har varit tuff, men också underbar! Resan tillbaka till livet!!!!
Mat och träning har blivit en del av mitt levande idag. En stor del!
Vad vill jag säga med allt detta?
Detta är ingen snyfthistoria. Detta är en vardag för många av oss! Har vi människor rätt att fördöma? Tänk dig för nästa gång du slänger ut orden.
-Gud va äckligt smal du är tex...
Vi måste vara mer rädd om varandra. Min svaghet blev min styrka! Med hjälp av inspirerande människor och min egen styrka lever jag idag ett hälsosamt liv. Bra mat och träning.
Ta hand om er! Kom ihåg att just Du är Unik!
Carpe Diem // Maja
skriven
Starkt! Stor kram, Agneta